Tästä alueesta löysin tänään hyvän artikkelin lampien ja pikkujärvien historiasta ja ojituksista, padoista, säätelystä ja nykyisistä vesistöolosuhteista. Myös toisen artikkelin luonnonsuojelusta.
Minulla on vanha kartat, johon numeröin järviä ja tesktiin liitetyt numerot ovat tähän karttaan liittettyjä ihan omaksi avukseni, jos sattuu olemaan valokuvia jostain lammesta, purosta, padosta, sillasta, suosta, kukkulasta, järvestä . Artikkeli on ruotsinkielellä. Jokin kommenttini suomeksi.
"Vattenreglering, Vättlefjäll
uppdaterad 3
februari 2017
Ursprungligen
avvattnades en större del av Vättlefjäll söderut mot Lärjeån.
De flesta sjöarna och vattendragen på Vättlefjäll kom dock att
utsättas för reglering. Genom vattenregleringen har nivån i
sjöarna höjts ett par meter. De stora sjöregleringarna
genomfördes under 1800-talets andra hälft och in på 1900-talet
första hälft. Entreprenörerna Keiller och Wijk hade i mitten av
1800-talet tagit över herrgården Surtes egendomar och på allvar
börjat ta vara på vattenkraften från bergen. Detta för att
tillgodose industrierna i Göta älvdalen med vattenkraft, bl a Surte
Glasbruk som startade sin verksamhet 1862. Sjösystemen sammanbands
under årens lopp via grävda och sprängda kanaler.
Även
mossarnas vatten leddes via grävda diken till sjöarna.
- Ett ÖSTLIGT
system bestående av
(1) Björsjön (95
m),
(2) Trollsjön (97
m),
(3) Hållsjön (113)
och
(4) Mollsjön (82 m)
försåg Ahlafors spinneri med vattenkraft.
Avtal med Dansereds
gårdar i Bergum som ägde vattenrätten slöts 1864
om fördämning av (1) Björsjön (95) ,
med tilläggsavtal 1893. Avtal med andra gårdar tecknades 1873
för att dämma upp (3) Hållsjön (113).
En vattendom från
1997 och den senaste från 2008 reglerar detta östliga system.
Vattennivån i Mollsjön och avrinningen därifrån justeras därför
aktivt då vattenflödet idag användes till elproduktion på
sin väg från detta sjösystem. Justeringen av vattenflödet vid
sjön når kraftverket som ligger norr om och utanför
Vättlefjällsområdet 4 timmar senare.
- Kanaler för ett VÄSTLIGT
system bestående av
(5) Surtesjön
(98 m),
(6) Gäddevattnet
(106 m) ,
(7) Stora
Stentjärn ( )
(8) Skyrsjön
(104 m) och
(9) Stora
Kroksjön (104)
öppnades och gav
vattenkraft till Surte Glasbruk.
Den slutliga
regleringen av dessa sjöar skedde i samband med en vattendom 1949.
Sprängda kanaler färdigställdes året efter. En man vid namn Anton
Atteskog hade till uppgift på 1950-talet att med roddbåt ta sig
runt i de reglerade sjöarna på Vättlefjäll och justera
vattennivån och vattenmängden till Surte glasbruk. Denne var även
skogvaktare för brukets skog. Vattenregleringen fyller idag ingen
funktion. Syftet med
vattenregleringen var att att spara på vatten från flödesrika
tider till flödesfattiga, t ex från sommar till vinter, stänga
flödet när vattendrivna verk för stunden inte behövs. Detta
gällde främst vid äldre verk som kvarnar och sågar. I äldre
tider byggde man helst sina verk i mindre vattendrag som bäckar och
små åar eftersom vattenbyggnaden inte var så komplicerad i dem.
- REGLERDAMMARNA och KANALER
Särskilt i bäckar anlades ofta reglerdammarna som
öppnades när nedanförliggande verk som kvarnar och sågar skulle
drivas. Ett vanligt namn på en sådan damm var "Hålldammen"
ett namn som man fortfarande stöter på här och var i bygderna.
Jord- eller
stenfyllnadsdammen är troligen den äldsta av dammtyperna.
Ursprungligen utfördes den som en låg vall. De äldsta vallarna man
hittar är endast någon halvmeter till en meter höga. Viktigt var
att dammvallen inte översvämmades då vattnet drog med sig det lösa
materialet överst i vallen och skadade denna. Ett hack fanns därför
överst i vallen där överflödsvattnet kunde rinna ut, s k
frivatten.
Skalmursdammar
var en dammtyp som var mycket vanlig bland äldre dammar. I
skalmuren
finns en tätkärna av lera eller morän
som stöds av en kallmur av sten på båda sidor. Skalmursdammar som
kan vara tre- fyra meter höga finns huvudsakligen vid äldre
vattensågar, vattenkvarnar, vattenkraftanläggningar som
reglerdammar.
När man byggde upp dämmet
t ex vid sjöar så körde man vintertid ut och lade stenen på isen
för att bygga så högt det gick, därefter lät man vattnet stiga
ytterligare för att på nytt efter isläggningen bygga dämmet
högre. Som tätningsmedel i dämmet fungerade hästgödsel väl.
(2) Trollsjön
(97 m) och (1) Björsjön (95 m) förenas
med en grävd kanal.
(6) Gäddevattnet
(106) , (10)
Svartevattnet, (11)
Aborrtjärn,
(7)
Stora Stentjärn samt (8)
Skyrsjön och (9)
Stora
Kroksjön är förenade med
sprängda
kanaler.
Näset mellan (8) Skyrsjön och (9) Kroksjön där kanalen finns
kallades i gammal tid för "Hánka" Hanken
och berget och skogen söder därom kallades Hanka.
En fördämningsvall
finns i (7) Stora Stentjärns södra ända. Vallen är 20
meter lång, 10 meter bred och 3 meter hög, byggd av jord och sten.
Denna vall har renoverats under 2005 på grund av för mycket
vattenläckage. Tidigare renovering genomfördes på 1940-talet.
Vidare finns rester efter en kraftig vall med kallmurade väggar vid
(12)
Grästjärns sydspets. Denna tre meter höga sten och
jordvall har varit cirka femtio meter lång men delar av muren är nu
borta vid bäcken. Denna
fördämning
har möjligen hört ihop med de kvarnar som legat längre ner i (13)
Mölnesjöbäcken då det inte finns några kvarntecken nära
denna tjärn. ( Myllynkiviä on)
- Om det VÄSTLIGA vattensystemet
Ytterligare fördämningsvallar finns i detta västliga
vattensystem. Vid (14) Stora Kroksjöns bäckutflöde
söderut.
Vid (15)
bäckutflödet norrut i (1)
Björsjöns nordöstra del
finns en drygt 100 meter lång vinklad vall av jord och sten med fint
stenlagda kanter.
Dammluckan
som fanns 2003 har renoverats 2013. Strax utanför vallen i
bäckutflödet finns rester efter en gammal åltrappa som vält
på sidan under 2002 och inte mycket återstår nu nästan femton år
senare. Vid ett sankt parti ca 100 meter norrut om bäckutflödet
finns ytterligare en lägre vall mellan två berg.
Under 2013 har (1)
Björsjön (95m) haft lägre vattennivå på grund av
sommarens torka och den vattendom som medger en kraftstation
norr om
Vättlefjäll att ta vatten
.
Utmed de
nakna
stränderna kan man nu
upptäcka saker som inte setts på länge utifrån den normalt högre
vattenytan. Här ligger delar av en träeka från gången tid, då
man kanske ville ut och fiska eller behövde ta sig över sjön för
att besöka en annan gård eller plats. Här syns nu även de delar
av en
stengärdesgård som varit osynlig tidigare men
som innan nivåhöjningen av
Björsjön, strax efter 1800-talets mitt
gick ut synligt i den dåvarande mossen.
- I Vättlefjälls ÖSTRA delen
(16)
Högsjön (103
m) i Vättlefjälls östra del
regleras med en fördämning
vid sitt utlopp i (17)
Kvarnabäcken. Denna bäck
kallades en gång i tiden för "Hogsjöbäcken" och lär ha
haft fyra skattlagda kvarnar och tre husbehovskvarnar. Ytterligare
två dammar finns i Kvarnabäcken ner till
Björsbofors
anläggning (se avsnittet kvarnar). En vattendom från 1919
reglerar fortfarande detta vattensystem.
Nära (17)
Kvarnabäckens
anslutning till (16)
Högsjön finns dessutom en mindre
fördämning
"Tjärndammen"
som inte har någon funktion idag. Detta skall dock vara en mycket
gammal fördämning som på 1861-års skifteskarta kallas
Kärrdammen och lär ha varit kraftkälla till ett sågverk
på 1700-talet.
- En tidig vattenreglering ÖSTERUT på Vättlefjäll
Ytterligare en
småskalig och tidig vattenreglering avslutar en långsmal
mosse
med avrinning till en annan bäck,(18)
Ebbetjärnsbäcken.
En
fördämningsvall
korsar
även själva bäcken som finns
österut på
Vättlefjäll.
Även dessa fördämningar med sina låga vallar är av äldre datum
än de senare mer storskaliga vattenregleringarna som tillkom vid
senare tid. De här fördämningsvallarna finns upptagna på kartan
över kronohäradsallmänningen Vättlefjäll, inventerad 1805-06 och
utritad 1825-27.
Samma karta redovisar även ett kvarntecken i bäcken
strax utanför (4)
Mollsjönäs inägogräns. Även i
Kvarnkommissionens protokoll 1698 redovisas en kvarn på denna plats.
Dessa tidiga vallar som dämt upp vattnet i både mossen och bäcken
har bidragit till att öka tillgången på vatten till Mollsjönäs
kvarn. Det finns även en större och kraftigare fördämningsvall av
jord och sten i denna bäck. Ett hundratal meter från
(18) Ebbetjärn, i
dess utlopp i bäcken finns
en
vall som har tillkommit senare och liknar mer de
storskaligt byggda fördämningarna på Vättlefjäll.
- I Vättlefjälls NORDVÄSTRA delen
(19)
Videtjärn
och (20)
Mettjärns (105 m) vatten i
Vättlefjälls
nordvästra del dikades och dämdes upp genom en låg och smal
stensatt vall på 1880-talet. Nuvarande vandringsled går på vallen.
En förlikning hade träffats 1885 med markägarna om att arrendera
vattenrättigheterna under 25 år. Syftet var att tillföra mer
vatten till ett större system för drift av kvarnar. Att det raka
utloppet västerut från
Mettjärn har
dikats
ut en gång kan fortfarande skönjas genom skogen, trots
att avrinningen idag mest liknar en långsmal mosse som viker av
efter några hundra meter och mynnar ut i (21) en liten tjärn. Från
tjärnen fortsätter vattnet vidare åt sydväst genom en mindre
sänka som smalnar av mellan bergen. Där sänkan är som smalast
några hundra meter från tjärnen finns en meterhög vall av jord
och sten. En fint uppbyggd stenvall i ena delen och närmast raserad
i andra delen där
bäcken rinner igenom. Utifrån
vallens höjd så har troligen vattenspegeln sträckt sig bort till
den lilla tjärnen uppströms då dammen varit fylld. Bäcken
fortsätter därefter vidare för att mynna ut i ett långsträckt
mossområde (22)
Sörmossen .
En låg vinklad
fördämningsvall, omkring 45 meter lång, gräsbevuxen och lite lite
svår att se idag, finns i en lite högre liggande smal mosse, mellan
de små sjöarna (10) Klara- och (23) Svartavattnet i
söder och (22) Sörmossens södra ända i norr. Denna vall
är en vattendelare i området. Vatten rann härifrån dels norrut
mot kvarnen i (24) Stora Viken och dels söderut till
sjösystemen som försörjde kvarnarna och glasbruket i (5) Surte
med vatten. Genom placeringen av denna fördämningsvall och genom
att landskapet i sig ligger lite högre i detta område så är min
tolkning att ägarna i norr och söder försökte få mer vattnet
till sig då det rådde konkurrens om vattentillgången till
kvarnarna och bruket. Kvarnarnas utveckling och utökade kapacitet
ökade behovet av vatten.
Genom att även
gräva mindre diken från de mindre mossarna på
Vättlefjäll
och leda detta vatten till sjöarna så kunde man tillgodogöra sig
även dessa mindre vattenmagasin. Dessa
små
diken är vanligt förekommande.
- Konstgjord sjö och tidigare lång fördämning
Trångsjön
anlades som en konstgjord sjö
1854 där nuvarande Snäckemossen
är belägen norr om Surtesjön och i samma område som den vinklade
fördämningsvallen i avsnittet ovan. Men redan 1869 försvann sjön
sedan dämmet i norr hade rasat eller raserats. En varning lär ha
gått ut till befolkningen i norr dagen före om vad som komma
skulle. Kvarnägarna skulle inte ha varit överens om underhållet av
dämmena och kanske inte heller överens om tillgången att utnyttja
vattnet. Sjöns avrinning gick söderut till (25)
Snäckesjön
och (5) Surtesjön
enligt tidiga kartor och kunde därmed utnyttjas av kvarnarna i
Surtefallet
och glasbruket som precis startat upp sin verksamhet. Det sydliga
dämmet är fortfarande någorlunda intakt medan det norra är
raserat där dämmet varit som högst. Detta norra dämme är i sin
helhet en större anläggning bestående av en 204 meter lång
mestadels låg och bastant fördämningsvall
som utnyttjar naturens lite högre nivåer. Vid vallens raserade
ställe benämnt Trånget
är all sten borta och här har dämmet varit 4-5 meter högt när
hela fördämningen var intakt.
- SURTESJÖ komplex , GAMMAL RIKSGRÄNS , KVARNDAMMARNA.
Nuvarande (5)
Surtesjön
bestod tidigare av tre sjöar. (25)
Snäckesjön
i norr, (26)
Bergsjön och (5)
Surtesjön. Dessa
sammanbands dock genom utgrävningar vid sjöregleringens tillkomst
på
Vättlefjäll och ser idag ut som en sammanhängade sjö.
(26) Nordvästra smala sundet i Surtesjön där en skogstunga kallad
" (26) Kroken"
möter stranden på motsatta sidan, kallas Danska
sundet. Här gick en gammal gräns
mellan Danmark/Norge och Sverige. Från en vik i Surtesjöns
västligaste del går utloppet från sjön in i (27)
Surtebäcken.
Dämmet som här reglerar sjön har rester efter tre olika
fördämningar på olika nivåer. Det första och lägsta var endast
ett enkelt bräddavlopp som tidigt reglerade vattenmängden till den
nedre kvarndammen (baddammen) och de kvarnar som funnits under lång
tid i
Surtebäcken,
även tidigare kallad
Swartån, samt via Klevaliden
lite längre söderut ner till de gårdar som fanns nedanför berget
i dåvarande
Forsbäck.
Nästa fördämning för ytterligare vattenbehov från Surtesjön
byggdes troligen i mitten av 1850-talet och ersattes till sist
omkring 1950 med det dämme som finns idag. Detta för att
motsvara de då nysprängda kanalerna mellan sjöarna som skulle ge
en ökad och stadig vattenföring till kraftstationen för glasbruket
och till ett vattenverk för dricksvatten till samhällena nere vid
älven.
En övre kvarndamm
närmast sjöns utlopp, torrlagd sedan länge är fortfarande nästan
intakt förutom i sin nordligaste del där dammväggen brutits sönder
i samband med att dammen torrlades för den väg som går strax
intill. I denna damm finns även rester efter ett gammalt reglerverk.
Från denna damm gick två vallar som förde vattnet till en delare
som fördelade vattnet till den nedre kvarndammen och till gårdarna
i Forsbäck. Dessa vallar var intakta fram till 1940-talet då de
raserades i samband med att man tog sand i området som användes vid
glasframställningen.
(28) Från
övre
dammen fortsatte vattnet ner till den
nedre kvarndammen,
den nuvarande uppdämda sjön kallad
Baddammen.
Fördämningsmuren i denna
nedre kvarndamm är hög och
monumental och för tankarna till en
befästningsanläggning.
Enligt tradition så byggdes dammarna av
krigsfångar
från
Bohus fästning. All den sten som gått åt togs
delvis i området runt omkring. Det finns spår efter stenbrott i
Töseberget och
Kärringberget. Under
1940-talet hade dammen växt igen och behövdes rensas. För att
tömma dammen på vatten så försökte man först att ta upp ett hål
i dammväggen men denna var hög och välbyggd och man fruktade att
få en okontrollerad tömning om vattnet tog med sig delar av muren.
I stället valde man att tömma dammen med en hävert. Efter att den
var tömd så rensades dammen och sand lades i strandkanten i
sydöstra delen av dammen för att bli sandstrand för de badande.
Numera täcks denna strand av högre gräs. Dammen var fram för allt
under 1940- 1950-talet
en populär badsjö för
Surteborna och hade både kiosk och trampolin. Ännu finns
järnställningen
kvar efter trampolinen. Det mesta av iordningställandet bekostades
av glasbruket.
Vattnet för
glasbrukets behov togs lite längre åt nordväst i Surtesjön än
nuvarande avrinning. Vattnet leddes då till
ett par små
konstgjorda sjöar omtalade som
kvarndammar 1851, den
nedre dammen med en väl uppbyggd dammvall och
reglerverk
för att i trätub rinna ner till Surte glasbruk. I början av
1950-talet förlängdes den 0,6 meter vida trätuben bandad med järn,
hela vägen från Surtesjön ner till glasbruket i Surte. Detta för
att utnyttja och omvandla vattnet till elkraft vid brukets behov av
reservelkraft. Huvuddelen av elen kom annars från elnätet vid denna
tid.
Dessa nedre dammar
är idag kända som
Fågeldammarna. Kulturföreningen Svanen i
Surte är en ideell förening som utfodrar både egna fåglar och
vilda fåglar i dessa dammar som är flitigt besökta av barn och
vuxna. Under 2012 genomfördes en
renovering
av dammvallen då denna börjat läcka ut vatten.
Även (29)
Viksjön
(Långemossen) (87m) på västligaste Vättlefjäll anlades vid
1850-talets mitt genom uppdämning av en tidigare mosse för att
förse bruket med vatten även härifrån. Sjön läckte dock vatten
och den lilla damm med den höga och fina stenvall som finns idag
byggdes och fick komplettera sjön. Vattnet leddes söderut
till
nuvarande fågeldammarna i ett långt grävt
dike som
syns utmed en nuvarande liten väg som går till sommarstugor och den
tidigare skogvaktarbostaden som uppfördes omkring 1900 av
glasbruket.
Under åren 1950
till 1974 fanns vattenverket nära Surtesjöns utlopp för att
betjäna Surte med dricksvatten. Från vattenverket leddes vattnet i
en tub ner till samhället genom (30)
Klevaliden. På
vägen ner till
Klevaliden
finns ännu idag ett runt fundament med en låg stenmur omkring.
Muren är försedd med en täckplåt. Denna fungerade som rensbrunn.
Beträffande vattenkvaliteten sade det att vattnet smakade mossa på
sommaren. Det var även badförbud i Surtesjön. För detta fanns en
tillsyningsman som hade till uppgift att kontrollera att detta
efterlevdes då sjön var dricksvattentäkt.
Ytterligare ett
uppdämt vatten i västligaste delen av Vättlefjäll är (31)
Keillers
damm (50 m) nära bostadsområdet Lövgärdet. En mindre
sjö med stenlagd jordvall med dämme vars vatten rinner till
ytterligare en mindre anlagd damm med stenlagd vall, (32)
Kodammen.
Dammanläggningen anlades av Alexander Keiller d ä från Göteborg
på 1840-talet för den industri som planerades nere i dalgången.
Dammarna kan ha varit lertäkter till det tegelbruk som fanns nere i
dåvarande Forsbäck.
Den mindre (32)
Kodammen som idag ser ut precis som den gjorde 1890 enligt
dåtidens karta var också en veritabel dödsfälla. Familjen Hastig
miste redan tidigt sin yngste son Johan här. Han bars hem en dag,
drunknad vid badning i dammen. Mjuka grässlänter utmed delar av
dammen lockade till lekar och upptåg i den lilla skogssjön med sitt
ljumma vatten. Att kunna få bada gick före allt annat. Men det
relativt grunda vattnet slutade tvärt med en brant slänt och såphal
lerbotten, en säker död för den som inte kunde simma, om inte
hjälp fanns i närheten. Både den omnämnda olyckan och många
flera, inte fullt så ödesdigra olyckor avskräckte emellertid inte
ungdomarna från att använda Kodammen som ansågs vara varm i
kanterna och kall i mitten som sin nöjesplats.
Via den branta
bäcken (33) Forsbäcken, med en fallhöjd på cirka 50 meter
av en sträcka om 300 meter ner för berget rusar vattnet från dessa
två dammanläggningar ner mot Forsbäcks kvarn och den närliggande
(34) Göta älv. Parallellt med bäckens
sträckning ner för berget finns en smal hög och fin vägbank.
Troligen använd för uppforsling av sten från pråmar på älven
när anläggningen byggdes. Höst som vår, då sjöarna var
bräddfyllda, öppnades dammluckorna varvid vattnet från
fördämningen slungades ned i dalgången, bildande en bred forsande
bäck – härav kanske namnet Forsbäck.
- Endast tre sjöar på
Vättlefjäll är oreglerade,
åter
till huvudsidan
Lisätietoja:
Alueen luonnonsuojelusta:
Beskrivning
av området
Natura
2000-området Vättlefjäll ligger i Göte borgs kommun och
omfattar stora delar av
Vättlefjälls
naturreservat. Natura-området är uppdelat i två områden, det
västra är storleksmässigt
mycket
större än det östra som endast omfattar (16) Högsjön (106m)
och (38) Holmesjöns (120) ( västra del samt marker där
emellan. Hela området ligger inom riksintresse för friluftsliv och
ett delområde i områdets sydvästra del ingår i riksintresse för
naturvård. Ett delområde i områdets centrala och norra delar ingår
också i riksintresse för kulturmiljövård för det välbevarade
äldre kulturlandskapet. Området är tätortsnära och viktigt för
friluftslivet i Storgöteborg och angränsande kommuner.
Det
starkt kuperade området är beläget på en större urbergsplatå
avgränsad i söder och väster av
(39)
Lärjeåns respektive (34) Göta älvs
dalgångar. Berggrunden, som är av sprickdalstyp, domineras av
bergarter av gnejsig eller granitisk karaktär vilket avspeglar sig i
områdets magra och naturligt sura markförhållanden. Området är
rikt på sjöar, mossar och kärr. Barrskog, framförallt tallskog
med inslag av björk och gran, är den dominerande skogstypen i
området. Vissa områden
domineras
dock av gran. Lövskogen i området förekommer i mindre bestånd,
bl.a. i form av
hedekskog
i den annars barrdominerade skogen och som strand- och sumpskog längs
vattendrag
och
kärrstråk. Skogen i området har i huvudsak tillkommit sedan början
av 1900-talet genom
plantering
och självföryngring. Fram till början av sekelskiftet 1900
dominerades området av
ljung-
och fukthedar och det återstår fortfarande rester av hedlandskape
Trots
att området utnyttjats hårt under lång tid hyser det en rad
intressanta arter bland t.ex.
kärlväxter
och fåglar. Det är framförallt resterna av den av bränning och
betesgynnade fukt- och
ljungheden
som tilldrar sig intresse och som utgör livsmiljö för ett antal
sällsynta arter som t.ex.
cypresslummer,
klockgentiana och atlantvitmossa. Området hyser både Natura
2000-fågelarter
knutna
till det öppna landskapet så som trädlärka, nattskärra och orre,
och arter knutna till
skogsmiljöer
som t.ex. spillkråka och tjäder.
Inom
de delar av Vättlefjäll där klockgentiana och
alkonblåvinge förekommer samt på vissa
sedan
tidigare kulturpåverkade marker har skötsel bedrivits och kommer
framgent att bedrivas
genom
olika typer av hävd, bland annat naturvårdsbränningar, för att
gynna den biologiska
mångfalden.
Syftet med skötseln är upprätthålla ljunghedar, slåttermarker
och liknande som finns
insprängda
i skogslandskapet och gynna de arter som är beroende av öppna och
stundtals brända
marker
Sjöarna
kalkas sedan relativt lång tid tillbaka och fiskfaunan är
oförändrad.
BEVARANDEPLAN
Diarienummer
511-12541-2016
3
av 19
Sida
Vissa
delar och kulturmarker i Natura 2000-områ det som ingår i
naturreservatet Vättlefjäll,
sköts
och planeras restaureras genom naturvårdsbränningar, för att gynna
arter som är beroende
av
denna typ av skötsel. (Bland annat ingår ca 5,4 ha fukthed vid
(36) Orremossen samt eventuellt
även
ca 8,5 ha barrblandskog vid (37) Stora Drissttjärn, i ett av
Göteborgs stad planerat LONA-
projekt,
2016)
BEVARANDEPLAN
Diarienummer
511-12541-2016
3
av 19
Sida
Sjöarna
kalkas sedan relativt lång tid tillbaka och fiskfaunan är
oförändrad.
Bevarandemål
Bevarandemålet
för området är att upprätthålla
gynsamma
häckningsför
hållanden
för utpekade
fågelarter
genom att bevara arternas livmiljöer i
tillräcklig
omfattning. Detta innebär att det inom
Natura
2000-området och naturreservatet ska finnas, barrskog av
vildmarkskaraktär med stort
inslag
av tall, områden med lövinslag, områden med luckig skog, grova
barr- och lövträd,
öppnare
marker t. ex. kring de äldre kulturmarkerna samt områden med
förekomst av blåbärsris.
Se
även bevarandemål som beskrivs under respektive art.
Vad
kan påverka negativt
-
Försurande luftföroreningar inverkar negativtpå områdets sjöar
och vattendrag och därmed
också
på fåglar beroende av dessa miljöer.
-
Avverkning av skog som utgör viktig livsmiljö för utpekade
fågelarter.
-
Skogsbruksåtgärder (inkl. avverkning) i eller i direkt anslutning
till kända
lek-
(gäller orre och tjäder) eller häckningslokaler för utpekade
fågelarter under häckningsperioden.
-
Anläggning av vandringsleder, rastplatser etc. nära kända spel-
eller häckningsplatser för utpekade fågelarter.
-
Jakt på tjäder och orre.
-
Kunskapsbrist med avseende på utpekade fågelarters förekomstm i
området och skötselbehovet i
viktiga
livsmiljöer för arterna.
-
Igenväxning med buskar och träd i områdets öppna miljöer.
-
Inväxning av gran i tall- eller lövdominerade miljöer.
Åtgärder
som regleras av reservatsföreskrifter i området (vissa av
föreskrifterna gäller ej för
jordbrukets
eller skogsbrukets behov eller omfattas av särskilda undantag, se
beslut):
-
Uppförande av byggnader och anläggningar.
-
Anordnande av upplag.
-
Gödsling eller behandling av mark med kemiska preparat.
-
Behandling av sjöar och vattendrag med kemiska preparat. (Kalkning
får ske i sjö eller
vattendrag).
-
Utplantering av fisk.
-
Uppförande av stängsel.
-
Nedrivning eller förändring av stengärdesgårdar.
-
Uppställning av husvagn.
-
Anläggande av bilväg.
-
Framdragning av luftledning eller ledning i jord.
-
Täkt av sten, grus, sand eller lera.
-
Schaktning, tippning, utfyllnad eller liknande åtgärder.
-
Avverkning av skog, plantering eller röjning på
annat
sätt än vad som framgår av skötselplanen
(gäller
kommunal mark).
-
Fågeljakt inom jaktförbudzon och på kommunal mark.
-
Framförande av motordrivna båtar.
-
Störning av häckande storlom i Surtesjön (tillträdesförbud 1 maj
- 10 juni).
Mölnesjön
